Idag har jag befunnit mig i en actionfilm. Det var bara några explosioner och Van Damme som saknades. Jag skulle åka och träffa en chef på en av våra arbetsplatser i Nynäshamn. Jag hoppar på tåget på morgonen men är tvungen att gå av mitt ute i ingenstans eftersom polisen hade spärrat av hela Västerhaninge på grund av två bankrån. Efter en halvtimmas väntan på någon slags transport ger jag upp och sätter mig på tåget som ska ta mig tillbaks. Vi hinner bara åka i 10 minuter innan poliser stoppar tåget. Utanför fönstren går massvis med pikétpoliser med k-pistar som spanar in i tåget. Jag försökte utstråla min allra bästa "jag-är-inte-bankrånare-look", men jag vet inte om jag over-did it för det kändes som om poliserna tittade väldigt konstigt på mig... Mina förberedelser av möjliga alibin avbröts plötsligt avatt en jobbkontakt ringde till mig som jag aldrig pratat med förut. Jag hinner inte prata med henne i mer än ett par minuter förrän polisen ropar i högtalarna "Upp med händerna så att vi kan se dom!". Jag får avbryta samtalet med en ursäkt som jag inte är helt nöjd med såhär i efterhand-

Jag: Kan jag ringa dig sen?

X: Jag vet inte om j...

Jag: Men alltså, jag ringer dig sen

X: Men...

Jag: Det är polispådrag här så jag måste räcka upp händerna. Hörs sen!

*klick*