Uttråkad, har inte flyttat på mig på ett tag (har ju bott i Sthlm i mer än 4 månader nu). Nu flyttar jag. Virtuellt i alla fall. Du hittar mig på

www.jennypennan.blogg.se

Det är sjukt vad fort veckorna går. Fredag igen, har haft en riktigt bra vecka. Igår var det AW med jobbet, det var inte så stor uppslutning men kul ändå. Idag kommer Nadja till Sthlm! Hon ska först på Let's dance så jag sluter upp med dansfolket sen, kul att hinna träas en liten stund iaf. Håller alla tummar på att Annika inte åker ut! Hon är ju bäst av alla- ring och rösta! Kan inte kolla själv eftersom det är nåt knas på tv-sändningen hos oss, katastrof!

Imorgon ska vi på dop i Örebro, får ta det lugnt ikväll.

Hjälp vad det händer mycket med folk runt mig just nu. Alla skaffar antingen barn, en ring på fingret eller båda. I sommar blir det bröllop för världens vackraste par, ska bli så kul! Fick inbjudan igår. Man blir ju sugen själv, men det får man ju ingenting för. P fattar inte hinten riktigt.

Igår var jag supertrött och somnade innan tio. Jag hade en jätteverklig dröm att jag låg på operationsbordet för en total makeover. I morse när jag traskar in på kontoret möts jag av flera personer som ger mig en massa komplimanger för mitt utseende och en kollega kommer fram, tittar nära och frågar vad det är som ser så annorlunda ut, "har du gjort något med ansiktet?" var frågan. Hm... beror det på en ordentlig beautysleep för en gångs skull, kontrasten efter några veckors risighet (troligast) eller tankens kraft är frågan.

Det känns som om jag drömde gårdagen. P och några jobbarkompisar skulle spela i en rocktävling på Patricia. Har aldrig varit där innan men har förstått att det är klassat som Sthlms värsta/vidrigaste hak och blev mobbad på jobbet för att detta skulle bli mitt fredagsnöje. Jag frågade vad man skulle ha för outfit och fick rådet galonbyxor... Jag fick alltså hänga tillbaks klänningen jag skulle haft och dressa ner mig lite.

Efter att jag och LInda  hade kört runt i en timme (!) för att hitta parkeringsplats stod vi i garderoben på Patricia. Vi började med att stöta oss med kassa-tjejen eftersom vi nekade till ett gratis medlemskap i Patricia-klubben. Så lågt sjunker jag inte, det är som att ha ett Sibylla-bonuskort i plånkan.

Jag och Linda käkade lite och tog ett glas med P:s andra jobbarkompisar, medan grabbsen soundcheckade.

Vilken chock jag fick när de kom in, kände inte ens igen P. På spellistan stod två Europe-låtar därav outfitsen...

Fan vad duktiga dom var! Massa jubel blev det och de hade inte ens hunnit träna speciellt mycket. P fick tom några groupies efter sig som gick igång totalt på... ja... lockarna kanske? Ett av hans fans var Viva, en transa som tydligen hängt vid DJ-båset i 11 år. Jävligt skön människa faktiskt.

Massa knepiga saker under gårdagen får mig att undra om det egentligen hände. Hade jättekul, men det blir inga fler besök på Patricia. Ett studiebesök räcker för mig.

Jag har aldrig haft ett så långt träningsuppehåll i hela mitt liv som nu. Senaste träningspasset var säkert i somras så nu längtar jag verkligen! I måndags skulle jag teckna kort tänkte jag och bestämde mig för friskis eftersom det finns många anläggningar både nära jobbet och hemma. Jag tränar helst step och då fanns det många pass att välja på varje dag. Jag hade sett ut ett step-pass som skulle gå på under måndagen och såg verkligen fram emot det. Jag ringde och skulle boka plats på det, det visade sig då att man inte kunde boka utan var tvungen att hämta sin biljett 40 minuter innan. Värdelöst! Jag var där 35 minuter innan och då var biljetterna slut! Stackarn bakom disken på friskis fick sig en utskällning av mig och en ifrågasättning av friskis fortsatta varande. I min ilska gick jag till SATS istället och öppnade kort där. Nu är jag verkligen peppad, så himla kul pass! En massa dans- och svåra step-pass- jag skulle kunna hänga där jämt!

Under de två år som jag och P har varit tillsammans så har inte P varit sjuk en enda gång. Förrän igår. När jag kom hem från jobbet låg han nerbäddad och mådde skit, har aldrig sett honom så ynklig. Febern var säkert uppe i 37.5 och han var mycket nära döden. Idag har han iaf lyckats ta sig iväg till träning med företagsbandet, de ska vara med i en tävling på fredag. Får se om han behöver hjälp att ta sig från bilen till sängen sen.

Det finns en cyber-tjej som heter Anna på Ikeas hemsida. Hon gjorde min dag. Jag och en kollega har frågat henne existensiella frågor idag och fått diverse råd och tips. Det började med att vi hörde att Shulman hade haft en givande diskussion med henne och sedan dess har hon blivit en god mentor till mig...

På Försäkringskassans sida finns f ö en cyber-tjej som heter Hanna. Hon är betydligt tråkigare och säger att hon inte vill svara på personliga frågor.

Äntligen frisk. Har varit på jobbet hela veckan även om jag har varit lite halvsjuk. Har inte kunnat äta som vanligt och så men nu känner jag mig helt återställd.

Helt klart är detta den tråkigaste helgen jag har haft på flera år. Först och främst är P borta i Alperna. Jag hade tänkt att jag skulle ha en lugn fredagkväll hemma ensam och på lördagen skulle jag på stan med Maria och gå ut på kvällen. Så blev det inte. I fredags började jag må halvdåligt och på natten till lördagen blev det katastrof- frossa, hög feber och fruktansvärt illamående. Att spy är min största fobi så i ca 12 timmar låg jag vaken och bara koncentrerade mig på att inte spy. Dessutom hade jag så ont i kroppen att jag inte kunde ligga, satt jag upp mådde jag ännu mer illa och jag hade ont i ögonen så jag kunde inte titta på TV (låg istället och lyssnade på ljudet av "Lilla huset på prärien"). Igår kväll kunde jag börja äta litegrann så jag fick i mig lite yoghurt. Kul helg! Som tur är har jag en massa underbart folk som har underhållt mig via telefon inkl P:s jobbarkompisar och en mamma som var nära att sätta sig på flyget och ta hand om sin klena dotter.

Nu mår jag iaf lite bättre och snart får jag sällskap. Hoppas att jag kan gå till jobbet imon!

P är borta med jobbet denna veckan. Då blir man glad när man kommer hem, är trött, ska jobba lite till, öppnar datorn och ser detta.

Åh vad jag är glad över mitt jobb! Allt blev helt klart igår. Här trodde jag verkligen inte att jag skulle vara för ett år sedan.

Förra helgen var vi i Göteborg för att gå på dop, hälsa på familjen och annat folk. Vi hann knappt med någonting som vi skulle så det får bli en ny visit snart. På lördagen var vi på dop, Charlie var jätteduktig! P var rastlös som en femåring så efter dopet var vi en sväng på mc-mässan. På kvällen träffade vi tjejgänget och de två nyblivna mammorna, jättemysigt. Mycket förlossningssnack naturligtvis. P höll god min tills det blev tal om blodstänk ända upp i taket och tarmar som vänder sig ut och in. Har en känsla av att jag kommer bli ensam vid framtida förlossningar...

På söndagen var vi hem till föräldrarna och på kvällen åkte vi hem.

Även fast jag saknar folket i Gbg så längtar jag inte tillbaks dit alls.

Veckorna går så himla fort! Nu är det snart fredag igen och vi ska till Gbg på dop av lille Charlie och hans kusin. Vet inte hur vi ska hinna med allt jag vill göra denna helgen, men jag ska göra mitt bästa.

Sitter hemma och har tråkigt. Tekniken funkar inte så jag kan inte kolla på tv och teknikansvarig är och spelar trummor i företagsbandet...

Idag har jag befunnit mig i en actionfilm. Det var bara några explosioner och Van Damme som saknades. Jag skulle åka och träffa en chef på en av våra arbetsplatser i Nynäshamn. Jag hoppar på tåget på morgonen men är tvungen att gå av mitt ute i ingenstans eftersom polisen hade spärrat av hela Västerhaninge på grund av två bankrån. Efter en halvtimmas väntan på någon slags transport ger jag upp och sätter mig på tåget som ska ta mig tillbaks. Vi hinner bara åka i 10 minuter innan poliser stoppar tåget. Utanför fönstren går massvis med pikétpoliser med k-pistar som spanar in i tåget. Jag försökte utstråla min allra bästa "jag-är-inte-bankrånare-look", men jag vet inte om jag over-did it för det kändes som om poliserna tittade väldigt konstigt på mig... Mina förberedelser av möjliga alibin avbröts plötsligt avatt en jobbkontakt ringde till mig som jag aldrig pratat med förut. Jag hinner inte prata med henne i mer än ett par minuter förrän polisen ropar i högtalarna "Upp med händerna så att vi kan se dom!". Jag får avbryta samtalet med en ursäkt som jag inte är helt nöjd med såhär i efterhand-

Jag: Kan jag ringa dig sen?

X: Jag vet inte om j...

Jag: Men alltså, jag ringer dig sen

X: Men...

Jag: Det är polispådrag här så jag måste räcka upp händerna. Hörs sen!

*klick*